Beskrivning

August Bondeson

Smålandsknekten

Folklustspel i tre akter, beräknad speltid ca 2 timmar.

Personer:
Nisse i Stångaryd.
Inga, hans dotter.
Nämndemannen.
Anna Britta, hans hustru.
Lasse, deras son.
Hurtig, knekt på roten.
Fanjunkaren.
Rask, korpral med avsked.
Spel-Olle.
Knallare-Håkan.
Klockarn.
Länsmannen.
Fjärdingsmannen.
Stina på Hägnet.
Stinas pojkar.
Bondfolk, knektar.

Scenbild: Akt 1: Gårdsplanen på Stångaryd.
Akt II: öppen plats utanför gården, gärdesgård med grind, stockar och stenar.
Akt III: 1 ryggåsstugan, prydd till högtid.

Handling:
Nisse i Stångaryd är en mäktig storbonde som kommit sig till gården genom att först tjäna som dräng och sedan gifta sig med gårdens dotter. Men att ge sin välsignelse åt dottern Inga, som känner varmt för drängen Hurtig, det känner han sig för god för. Han ser hellre nämndemans Lasse som svärson. De två mäktiga i byn har varit fiender i alla år men slår nu sina kloka huvuden ihop och försöker föra de unga ihop. Nämndemans Lasse har ingen framgång hos Inga och blir på en slåtterfest till åtlöje inför allas ögon, främst genom sin skrytsamhet och sitt drulliga sätt.
Hurtig måste lämna gården för att dra ut i krig och nämndeman ser sin chans. Efter en tid låter han meddela att Hurtig stupat för att på detta sätt påskynda en förlovning mellan Lasse och Inga. Han lyckas i sitt uppsåt, men när familjerna är samlade för att i närvaro av klockaren eklatera, inträder Hurtig och fanjunkaren. Hurtig har genom sin tapperhet blivit utnämnd till underofficer. Nämndemans intriger kommer i dagen. Tillsammans med de sina försvinner han slokörad från festen som nu får fart då det skålas för Hurtig och den överlyckliga Inga. Nisse har gett den sin välsignelse men stridsyxan med nämndeman grävs åter upp.

Omdöme: Pjäsen ger en god bild av svenskt bygdeliv under 1800-talet. Speciellt scenerna vid slåtterfesten är verkningsfulla och färgstarka. Dialogen är mustig och typerna genuina. I rollerna bör man vinnlägga sig om olikheterna i karaktärerna t.ex. mellan Nisse och nämndeman, Hurtig och Lasse. Humorn i dialogen får inte försummas och sängtexterna framföras sä att de fogas in i handlingen och understöder bredden och musiken i pjäsen.