Beskrivning

Otto Arnold och Fredrik Lindholm

Kejsarn av Portugalien

Auktoriserad dramatisering av Selma Lagerlöfs bok med samma namn
Skådespel i fem akter, beräknad speltid ca 21/2 timme.

Personer:
Jan Andersson i Skrolycka.
Kattrina, hans hustru.
Klara Fina Gulleborg, deras dotter.
August Där Noli Prästerud, hemmansägareson.
Lars Gunnarsson i Falla, hemmansägare.
Gammelmor i Falla, hans svärmoder.
Prosten.
Karl Karlsson i Storvik, riksdagsman.
Johan Utter Agrippa Prästberg.
Notbindarola.
Stoll Ingeborg.

Scenbild: Akt I: Jan Anderssons stuga uppförd av timmer, framför denna en simpel bank. Fattigt, men icke förfallet. I övrigt skog.
Akt II, IV och V: Interiör av Jan Anderssons stuga, Ett litet fattigt rum, en tarvlig liggsoffa, simpelt fällbord, en skänk m.m.
Akt III: Storstugan hos Lars Gunnarsson, ett förmöget allmogehem.

Handling:
Klara Gulla är en vacker, präktig ung flicka som föräldrarna är varmt fästade vid. Förhållandet mellan far och dotter är innerligt och Jan väntar sig mycket av Klara Gulla. Men Klaras fasta beslut att rädda hemmet blir hennes olycka. Hon reser till stan för att tjäna ihop de slantar som behövs och lyckas få ihop dem så att föräldrarna kan köpa sig fria från Lars Gunnarsson. Men pengarna var inte lättförtjänta och Klara Gulla finner inget fotfäste i staden, hennes enda utväg blir att sälja sig.
Hemma väntar de förgäves brev och när ryktena når dem vägrar Jan att se sanningen i ögonen. Erter den stunden lever han i en annan värld. Han ser sådant som andra inte kan se och för alla som vill höra berättar han om Klara Gulla som nu är kejsarinna av Portugalien och i all sin glans snart skall komma till honom.
Klara Gulla kommer omsider, härjad och utlevad för att hämta de sina till den våning hon skaffat åt dem. Men hon har blivit hård. För fadern har hon inget till övers utan fylls av förakt och skamkänsla då hon ser den sinnesförvirrade. Hon besluter att ta modern med sig och lämna Jan åt sitt öde. Men då ångbåten lägger ut kommer Jan springande ner till bryggan kastor sig i vattnet och drunknar. En svår skuld ligger över Klara Gulla, hon kan inte bli fri från sin ångest. Hon förändras och blir ödmjuk i sitt sinne.

Omdöme: En vacker pjäs, gripande och verkningsfull. Den är rik på stämningar, dialogen är levande och lyrisk. Amatörer som går in för uppgiften med allvar och förfogaröver rätta personer att besätta rollerna med, rekommenderas varmt att ta upp denna pjäs. Den svårast bemästrade rollen är Jan Anderssons. Hans flykt in i drömmarnas värld då han inte vill acceptera sanningen är gripande och storslaget skildrad.