Beskrivning

Utöver sprudlande språklig lek, hisnande vyer, svängig musik och spänning, dyker verket också djupare ner – in i människosjälens mörkare vatten. De sympatiska professorerna Pi och Emeritus grips nämligen av en lust att slå världen med häpnad och göra sig odödliga – och det kan ju aldrig sluta väl.

Professorerna lyckas väcka till liv det uråldriga monstret Horribull och lösa gåtan om Hydrans eviga liv, men när människan fingrar för mycket på naturens lagar slår naturkrafterna tillbaka – och då reser sig Den stora vågen.

Ändå överlever man på stranden, och även gåtan om odödligheten får sin lösning – mycket närmare än man skulle tro.

I den ursprungliga uppsättningen av pjäsen spelades rollerna av två skådespelare och en musiker.
Därtill användes dockor i olika storlek.

Växelverkan mellan de uppträdande och publiken ger utrymme för kommentarer och reaktioner från barnen. De skall inte hyschas tysta. Ofta lägger barnen märke till saker långt innan
professorerna, de hjälper professorerna att lösa situationer eller att se vad som håller på att ske, och de uppträdande beaktar detta.