Beskrivning

Hjalmar Bergman

Ett experiment

Komedi i tre akter, beräknad speltid 1 1/2 timme.

Personer:
Herr Severin, mellan 20?30 år.
Abel, omkring 30 år.
Dora, Abels nustru, 19 år.
Hugo, något äldre än Abel.
Sonja, något äldre än Dora.
Professorn, mellan 56?60 år.
Damen i grått )
Damen i lila ) tre yngre damer.
Damen i vitt )
Lindman
Lisen
Fru Severin, Abels mor, ca. 50 år.

Handlingen försiggår i ett högborgerligt hem i seklets första decennium.

Scenbild: Akt I: Vardagsrummet i ett nytt bekvämt rikemanshus. I fonden bred dörr till matsalen, mörk. Till höger i fonden några trappsteg upp till herrns »studio», glasdörr, upplyst av ett matt, grönt sken. Till höger vid rampen likaså några trappsteg upp till en dörr, mellan dörrarna en öppen spis. Till vänster i fonden en snedvägg, dörr till förrum, till vänster fram mot rampen ett lågt brett fönster i två eller tre avdelningar. Det är afton. Akt II: Matsalen, i fonden vardagsrummet. Lindman och Lisen dukar frukostbordet. Akt III. Första aktens scenbild. Fonddörren stängd. Från bakgrunden samtalssorl, stigande och fallande.

Handling:
Den rike privatforskaren Abel håller på och skriver ett stort »socialt verk»: »Om fattigdomens förbannelseu. Han konfronteras med den fattige privatforskaren Severin, som i sin tur är sysselsatt med att forska i rikedomens problem. Abel låter Severin inta hans plats som herre i huset för en tid, för att Severin skall ha tillgängligt åskådningsmaterial för sina studier. Men »experimentet» upphör då de båda experimentatorerna får se sina egna innersta svagheter blottade: Severins svaghet är hans starka intellektuella självhävdelsebehov och lögnuppvisningar, som inte tål sanningen i skepnad av hans gamla, fattiga mamma. Abels svaghet or hans illusion – som utgör grunden för hans experiment med sig själv – att rikedom och bildning hos en person förhindrar all gemenhet och låghet, samt hans okunnighet om att han själv kan bli svartsjuk. Båda måste till slut inse att teorier och intellektuella experiment är något helt annat än praxis, d.v.s. livet självt.

Omdöme: Ett experiment hör till Bergmans sällan spelade pjäser, men är inte desto mindre en mycket spirituell pjäs med intellektuellt blixtrande dialoger. Svagheten ligger i personteckningen, i synnerhet av den kvinnliga huvudpersonen Dora, Abels hustru, som i början framställes som ett sysslolöst våp för att sedermera göra intryck av intelligens och spiritualitet. – Ett experiment kan med goda amatörkrafter i de bärande rollerna bli ett mycket roligt och stimuleranae spelarexperiment; den bärs upp av Bergmans genomskådande humor och intelliktuella ironi.