Beskrivning

Hugo von Hoffmansthal

Det gamla spelet om envar

Pjäsen i en akt, beräknad speltid ca 2 timmar.
Personer:
Herren Gud Den tjocke fränden
ärkeängeln Mikael Den magre fränden
Döden Unga kvinnor
Djävulen Envars bordsgäster
Envar Rättstjänare
Envars moder Drängar
Envars bäste vän Spelmän
Husfogden Småsvenner
Kocken Mammon
En fattig granne Goda Gärningar
En gäldfånge Tro
Gäldfångens hustru En munk
Envars frilla änglar

Scenbild: Bild I: Guds tronsal.
Bild II: Utanför Envars hus. I de övriga bilderna är scenbilden densamma. Dekoren kan göras mycket enkel och löses bäst med att de olika bilderna spelas på skilda plan, detta är dock icke nödvändigt.

Handling:
Herren Gud är vred över Envars sätt att förvalta det pund honom är givet. Människorna förhärdar sina hjärtan och lever sämre än oskäliga djur. Därför vill han ställa räfst att Envar får den dom han förtjänar. Han skickar ut sitt sändebud Döden för att hämta Envar som bör ha sin räkenskapsbok med sig.
För oss träder Envar en man i sina bästa år, som inte föraktar detta livets goda. Han lever som han har lust och har ingen nåd för dem som ber om misskund.
Vid ett stort gästabud inträder Döden för att hämta Envar. Då först inser Envar att han ingalunda är redo för hädanfärden. Han ber om frist för att få en följeslagare på vägen, men vännerna sviker honom. Den enda som vill följa är De Goda Gärningarna men också hon är för kraftlös. Med Trons hjälp blir Envar omvänd och är beredd att anträda den långa resan.

Omdöme: En läraktig pjäs om Guds dom men också hans nåd. Pjäsen är ofta spelad och de flesta torde känna till den. Den är krävande för amatörer men ingalunda omöjlig att gå i land med. Rollistan är i längsta laget men flere rolller kan dubbleras. Dialogen är på vers och bör framföras enkelt men med kraft för att budskapet skall nå fram. Den mest krävande rollen är naturligt nog Envars. Främst den svåra scenen vid gästabudet kräver skicklighet och mognad av rollinnehavaren. Pjäsen bör ges i ett allvarligare sammanhang.