Ett färskt lagakraftvunnet domstolsavgörande påverkar direkt sommarteatrar och amatörteatrar som anlitar professionella musiker i sina produktioner.
Utifrån avgörandet gäller att:
- lönen för musiker i anställningsförhållande inte kan avtalas till en nivå under kollektivavtalets minimivillkor
- avtalsformen (till exempel en fast totalsumma) inte åsidosätter kollektivavtalets bestämmelser
- teaterns storlek, amatörbaserade verksamhet eller ekonomiska struktur inte befriar arbetsgivaren från skyldigheterna
I praktiken kan detta innebära att nuvarande arbetssätt för många aktörer inte längre uppfyller lagens krav.
Många amatörteatrar verkar med knappa resurser, ofta nästan helt beroende av egenfinansiering och frivilligarbete. Intäkterna består huvudsakligen av biljettförsäljning, lokala samarbeten och mindre stödformer och motsvarar inte finansieringsstrukturen inom de professionella teatrarna. Därför finns det i praktiken ofta inte ekonomiska förutsättningar att betala löner enligt kollektivavtalen.
Samtidigt sysselsätter amatörteaterfältet varje år ett stort antal professionella kulturarbetare, såsom regissörer, scenografer, musiker och andra yrkesutövare. Enligt uppskattningar har amatörteatrarna redan länge sysselsatt professionella inom teaterbranschen till ett värde av flera miljoner euro årligen. Det handlar alltså inte om marginell verksamhet, utan om en betydande och fortsatt växande del av scenkonstfältet.
Samarbetet bygger vanligtvis på en ömsesidig förståelse för amatörteatrarnas verksamhetsförutsättningar. Detta syns också i branschens praxis: till exempel har Teatteri- ja mediatyöntekijät ry (Teme) i sina kollektivavtal slagit fast att lönerekommendationen för en regissör inom amatörteater är cirka 70 procent av lönen för en motsvarande professionell produktion.
Detta illustrerar den grundläggande skillnaden mellan professionella teatrar och amatörteatrar. Professionella teatrar verkar vanligtvis inom etablerade strukturer, offentlig finansiering och kollektivavtal, medan amatörteatrarnas verksamhet i stor utsträckning bygger på gemenskap, frivillighet och lokalt engagemang. Verksamhetsmodellerna, finansieringsbasen och villkoren för arbetet är i grunden olika.
För många amatörteatrar innebär avgörandet i praktiken att produktionernas omfattning behöver omvärderas, användningen av professionella musiker övervägas noggrannare eller verksamhetens finansieringsbas stärkas. I annat fall kan liknande situationer även framöver leda till rättsliga tvister och motsvarande avgöranden.
Vad rättsfallet handlade om
Rättsprocessen gällde ett fall där en professionell musiker hade ingått tidsbundna arbetsavtal för två teaterproduktioner vid en amatörteater åren 2018 och 2019. Musikern fick lön enligt de gemensamt överenskomna arbetsavtalen, men inte enligt det allmänt bindande kollektivavtalet för tillfälliga teatermusiker. Därför krävde musikern i efterhand lönefordringar av sin arbetsgivare.
Föreningen som fungerade som arbetsgivare ansåg att den inte behövde följa kollektivavtalet, eftersom den inte var medlem i Suomen Teatterit rf och eftersom det inte handlade om en professionell teater eller en professionell produktion. Kollektivavtalet för tillfälliga teatermusiker har nämligen ingåtts med de professionella teatrar som är medlemmar i Suomen Teatterit rf.
Domstolarna godtog dock inte denna motivering. I avgörandet ansågs att när en professionell musiker arbetar i ett anställningsförhållande och arbetets innehåll omfattas av kollektivavtalets tillämpningsområde, är arbetsgivaren skyldig att följa minimivillkoren i det allmänt bindande kollektivavtalet oberoende av om det handlar om en amatörteater eller en professionell teater.
Centralt var också att kollektivavtalets tillämplighet inte beror på arbetsgivarens medlemskap i en arbetsgivarorganisation. Trots att amatörteatern inte hörde till Suomen Teatterit rf blev det allmänt bindande kollektivavtalet ändå tillämpligt på grund av det arbete som arbetstagaren utförde.
Hovrättens avgörande vann laga kraft när högsta domstolen inte beviljade besvärstillstånd i ärendet.
Sofia Wegelius FSU och Sanna Saarela SHTL
📌 Viktigt att förstå om avgörandet
Detta rättsfall handlar inte om att amatörteatrar plötsligt betraktas som professionella teatrar. Avgörandet gäller i stället vilka arbetsvillkor som måste följas när en professionell musiker anställs, oavsett vilken typ av teater som är arbetsgivare.
Detta rättsfall innebär i praktiken att om en amatörteater anställer en professionell musiker i ett anställningsförhållande, måste musikerns kollektivavtal följas om det är allmänt bindande.
Detta gäller oberoende av vad parterna själva har kommit överens om i arbetsavtalet.
Det innebär att:
- om kollektivavtalets minimivillkor inte följs kan arbetsgivaren i efterhand bli skyldig att betala retroaktiv ersättning (löneskillnader)
- ett individuellt arbetsavtal mellan parterna kan inte ersätta eller sätta kollektivavtalets minimivillkor ur spel
- skyldigheten gäller även om arbetsgivaren är en amatörteater eller ideell förening
- varje anställning av professionella musiker bör övervägas noggrant för att försäkra att amatörteatern har de ekonomiska förutsättningarna att anställa en professionell musiker
Kort sagt: det är kollektivavtalets minimivillkor som styr lönenivån, inte det som parterna själva har avtalat om.
Kontakta gärna FSU:s Teaterkoordinator Sofia om ni har frågor eller vill diskutera hur gå vidare.