Tillbaka

Kittelflickarens bröllop #

Titel Kittelflickarens bröllop #
Författare John Millington Synge
Genre allmoge
Speltid 60
Män 2
Kvinnor 2
Musik Nej
John Millington Synge

Kittelflickarens bröllop

Komedi i 2 akter. Beräknad speltid ca. 1 trmme.

Personer:
Michael Byrne ca. 30 år, en kittelflickare.
Mary Byrne ca. 65 år, hans moder. Sarah Casey ca. 25 år, en kittel-flickerska.
En präst ca. 50 är.

Klädsel: Allmogebetonad, mycket torftig, gärna t.o.m. trasig. Sarah: kjol, blus, förkläde och sjal. Michael: skjorta, byxor, läderförkläde samt rock och hatt (i akt 2). Mary: mera »påpaltad» med tröjor och sjalar som sett bättre dar. Prästen: givetvis sutan och bredbrättad hatt på det katolska Irland, senare mässkrud.

Scenbild: En by intill landsvägen som går igenom den. Ett dike litet till höger, där Michael arbetar vid sin eld. I fonden till vänster en sorts tält och en gärdesgård, där trasiga klädesplagg är hängda till tork. Längst till höger en kyrkport.

Rekvisita: Smidesjärn, tänger och hammare. En ring av tenn. Kvistar till elden. En bleckmugg. Ett guldmynt. En femliters tennkanna. Ett porterkrus. Pipa och tobak. Ett stycke säckväv. 3 st. tomflaskor. En gammal vattenspann. 2 st. näsdukar en grön och en röd. Ett par åsnetömmar. Ett par säckar.

Ljus: Akt I: Skymning efter det solen gått ner. Endast eldens flammor ger starkare ljus. Akt 2: Tidigt morgonljus som småningom övergår till dagsljus.

Ljud: Akt 1: Skymningsljud, hundskall, fladdermöss och ugglor. Akt 2: Gryningsljud med fågelsång. Klockklang och någon katolsk mässa.

Handling:
Sarah Casey har beslutat att Michael Byrne och hon äntligen skall vigas. Michael är inte alls intresserad, men Sarah är ett viljekraftigt fruntimmer och lyckas t.o.m. övertala den motvilliga prästen att viga dem för halva priset + ett tennstop. Hennes planer korsas dock av den alkoholiserade svärmodern Mary, som under natten bytt ut stopet mot öl. Prästen vägrar viga dem och det uppstår en strid varunder prästen bindes och förses med munkavle. Han befrias dock innan de ger sig i väg och nedkallar himmelens förbannelse över de ogudaktiga varelserna.

Omdöme: Synge ger här en känga at den prästerliga skenheligheten som låtsas vara god mot och hjälpa de fattiga men vägrar dem vigsel utan betalning, som fördömer dryckenskapen men själv är en slav under densamma. Rollerna fordrar framförallt starkt temperament och sinne för det vackra bildrika språk som är så typiskt för Synge. En fara för överspel (»buskis»} finnes i både Marys och prästens fyllescener. Här fordras omdöme och smak för att hålla den rätta balansen.

 

Vill du beställa på Teater.fi: infobrev?

Vi skickar ut info 6 ggr i året om bland annat auditioner, festivaler samt understöd som berör amatörteatrar.

Beställ nyhetsbrev