Beskrivning
William Shakespeare
Så tuktas en argbigga
Lustspel i fem akter, berälcnad speitid ca 3 timmar.
Personer:
En lord.
Kristoffer Slug, kittelflickare.
Värdinnan, en page, skådespelare, jägare o. tjänare i förspelet.
Baptista, adelsman i Padua.
Vincentio, adlig köpherre från Pisa.
Lucentio, Vincentios son.
Petruccio, adelsman från Verona.
Gremio,
Hortensio, Biancas friare
Tranio, Lucentios tjänare.
Biondello,
Grumio,
Curtis, Petruccios tjänare.
En pedant.
Katarina, Baptistas döttrar.
Bianca,
En änka.
En skräddare, en modehandlare och tjänare.
Scenbild: Förspelet: I, Utanför en kroq, scen II; En sängkammare i lordens hus.
Akt I: scen I, En allmän plats i Padua, scen II: Utanför Hortensios hus.
Akt II: scen I: Ett rum i Baptistas hus.
Akt III: Scen I: Ett rum i Baptistas hus, scen II: Utanför Baptistas hus.
Akt IV: Scen I: Petruccios lantgård, scen II: Utanför Baptistas hus, scen III: Ett rum i Petruccios hus, scen IV: Utanför Baptistas hus, scen V: En landsväg.
Akt V: Utanför Lucentios hus, scen II: Ett rum i Lucentios hus.
Rekvisita: Kannor, böcker, stop, luta m.m.
Kostymer: Tidsenliga.
Handling:
I pjäsen förekommer tre handlingar som är sammanvävda med varandra. Inledningsstycket om drinkaren Slug, Lucentios kärlekshistoria och »Argbiggans tämjande».
Förspelet om drinkaren Slug har mycket gemensamt med pjäsen »Jeppe på berget».
Lucentio är den av Biancas många friare vars känslor är besvarade men Baptista vägrar ge sin yngre dotters hand till någon innan den argsinta dottern Katarina blivit bortgift. Det är däremot ingen lätt uppgift. Katarina avskyr män och sparkar dem handgripligen ifrån sig. Det finns knappt någon av traktens unga man som vågar göra henne sin kur, rädda som de är om sitt eget skinn.
Petruccio som anlänt till Padua får höra ryktet om den argsinta unga damen och föresätter sig att tämja henne. Det är sannerligen ingen lätt uppgift och han stöter på hårt motstånd. Men han är inte den som ger efter utan går till synnerligen drastiska åtgärder. Han behandlar sin blivande hustru som en hund, den stolta Katarina får kräla i stoftet och mycken tack har hon inte för sin förödmjukelse. Till sist är hon tvungen att böja sig i en ypperlig monolog i slutet av pjäsen manar hon kvinnorna att lägga av stoltheten och vara sin män underdåniga.
Omdöme: Pjäsen hör till Shakespeares mest spelade. Den erbjuder goda spelscener och bra roller.
UPPFöRANDERäTT: FRI
Recensioner
Det finns inga recensioner än.