Beskrivning

Henning Ohlson:

När klockorna klämta

Skådespel i tre akter. Beräknad speltid 1½ timme.

Personer:
Gerhard Drape, tjänsteman.
Lisbeth, hans hustru.
Ann-Marie, deras tioåriga dotter.
Torsten Drape, Gerhards bror, reserv-löjtnant.
Inga Erling, bans trolovade.
Enar Helling.
Nils Jeffer, reservofficer i grannlandets arme.
Invaliden.
Brevbäraren.

Scenbild: Lika för alla akterna. Rum i Gerhard Drapes hem. Mitt i rummet ett festligt dukat bord. Soffa med kuddar. I rummets övre hörna ett bord med prydnadssaker och tvenne porträtt, över dörrarna draperier. På väggarna tavlor i olja. Till höger, nära rampen ett piano med noter på notstället. {På mindre scener kan pianot event, ersättas med ett stränginstrument, såsom luta eller gitarr).
Rekvisita: Tavlor, kaffeservis, blommor, paket, brev, vagga eller barnvagn, porträtt av Torsten och Gerhard.
Tid: Handlingen försiggår i ett land under krigstid.
Ljudeffekter: Klang av flera kyrkklockor, trumpetsignaler, trumvirvlar, skrän och rop från gatan, musik av mässingsorkester.

Handling:
Torsten och Inga firar sin förlovning. Det utbryter en häftig dispyt mellan de båda bröderna Gerhard och Torsten, om vad som är sann fosterlandskärlek. Torsten är den verklige krigsivraren medan Gerhard inser alla krigets fasor. Plötsligt hör man stadens kyrkklockor klämta. Kriget har brutit ut. De båda bröderna blir inkallade. Torsten är ivrig att få komma till slagfältet, medan Gerhard har ohyggligt svårt att lämna de sina.
En tid förflyter. I tredie akten är kriget i sitt slutskede och man hör fredens klockor ringa. Lisbeth får meddelande om sin mans återkomst. Torsten däremot skriver ett brev till Inga där han utan att ange något skäl bryter förlovningen. Inga fattar det oåterkalleliga i beslutet. Medan Lisbeth förbereder ett festligt mottagande av sin man, lämnar hon ett brev till Torsten och går. Torsten kommer tillbaka. Han är totalt bruten. Psykiskt och fysiskt. Han har för alltid berövats faderskapets glädje. I brevet läser han att Inga beslutat att lämna detta livet. även Gerhard kommer. Men en annorlunda Gerhard. Benen är amputerade vid knäna och ersatta med korta klumpiga träben.

Omdöme: Pjäsen är en skakande protest mot all blodsutgjutelse. En gripande skildring av krigets meningslöshet. En vädjan om fred och försoning. Den är en pärla och alla rollerna är tacksamma. Dialogen är stämningsskapande och välskriven.