Beskrivning

S. Fischer

Hur ska det gå för Pettersson

Folklustspel i tre akter, beräknad speltid ca 80 minuter.

Personer:
Rulle Järnhammar, plåtslagarmästare.
Maja, hans hustru.
Herbert, deras son.
Amandus Philen, skräddare.
Fina Fager, hans hushållerska.
Furir Jönsson.
Korpra! Andersson.
91 :an Mandel.
Blenda Krok.
Elsa, en gotländska.
Ingrid ,flicka från Gotland.

Scenbild: En gård på Söder i Stockholm. I fonden R. Järnhammars Bleck- och & Plåtslageri Verkstad med dithörande attiraljer. T.v. i sstora stugan» bor Järnhammar med hustru och son. T.h. i en annan kåk bor skräddare Amandus Philen med sin hushållerska Fina Blomster. Sommar.

Handling:
Plåtslagarmästare Rulle Järnhammar, f.d. Pettersson, har försvarat fosterlandet i beredskapstjänst på Gotland under första världskriget. (Kan lika gärna – och med fördel – utbytas till tiden före andra världskriget.) Beredskapen har haft i släptåg små behagliga världsliga nöjen, som plötsligt uppenbarar sig i rent kösslig gestalt: en tjugoårig dotter som pockar på faderlig uppmärksamhet. Plåtslagarmästaren får sitt livs chock. Men hans be-skedliga granne, skräddaren Amandus Philen, räddar tillfälligt situationen: han lovar mot ett vederlag av 100 kronor, att stå till tjänsfr som far till den hastigt uppdykande dottern. Till en början ser allting ut att gå bra, men det vill sig inte bättre än att dottern förälskar sig i sin egen halvbror, d.v.s. plåtslagarmästarens son Herbert. Nu är åter goda råd dyra. Men slutet gott, allting gott: efter att ha upplysts om den chockerande »sanningen» och rest hem till Gotland, återvänder dottern snart med det, glada budskapet att hon i själva verket inte är någon riktig dotter! åtminstone inte till plåtslagarmästare Järnhammar, f.d. Pettersson.

Omdöme: Den här pjäsen är hederligt larvig, den ger sig inte ut för att vara något annat. Men hur ofta ertappar man sig inte med att fnissa åt larvigheterna! Det är fart och klärm över det hela, bifigurerna är dråpligt tecknade och sånginslagen fria från varje annan form av ambition än det lågkomiska. Konstnärligt värdeomdöme: Botten! Men som ren förströelse, utan sidoblickar på dramatik i dess väsentliga betydelse, har pjäsen möjligheter att roa ungdomar i alla åldrar.